Uffe och Bettans friår

Vi tänkte egentligen väntat till imorgon med att skriva, för det är ju då jobbet börjar på allvar. Men vi måste bara dela med oss kort om vår starka upplevelse i förmiddags.
Varje söndag firas det gudstjänst nere på vårdavdelningen på skeppet. Eftersom man inte får ta egna bilder på patienterna måste vi försöka måla bilden för dig. Tänk dig in i följande: ett litet rum, kanske 50 kvadratmeter med rader av stolar, ca 60 personer samlade, av dem ca 50 patienter eller anhöriga, de flesta av dem med bandage eller gips. En man hade ett så stort sår att han inte kunde öppna munnen, en kvinna hade flera öppna variga sår i ansiktet, något barn hade en stor tumör på halsen, en kvinna hade dropp. Bilderna vi sett på sociala medier såg vi i verkligheten. Övriga närvarande var personal samt de som höll i gudstjänsten. Och så vi då...
Musiken var mycket rytmisk, typisk afrikansk, med en försångare som alla andra svarade. Vi kunde inte sångerna men ingen kunde undgå glädjen. Alla som kunde, stod upp och sjöng för full hals och dansade så att svetten rann! Plötsligt kunde de peka på någon som då fick komma fram inför de andra och dansa. Mannen som inte kunde öppna munnen på grund av sitt fula sår, han dansade fram i full glädje! Sjunga kunde han inte, men lovsjunga Gud var det inga problem för honom att göra! Uffe och Bettan grät!
Efter all denna sång så fick ca 10 personer komma fram en och en och berätta om vad Gud och Mercyships hade gjort i deras liv. Vi förstod tack vare att allt tolkades mellan engelska och franska. Så mycket tacksamhet. Så livsförvandlande berättelser. Så många tårar av glädje!
Hur kommer dessa 12 veckor ombord på Afrika Mercy påverka oss? Spännande...