För att fortsätta tråden av personer som har gjort starka intryck...
Det här är Toni. Hon är barntandläkare från Australien. Henne träffade jag vår sista vecka på skeppet. Alla barnen fick medalj om halsen av henne efter avslutad behandling. De var vinnare! Såååå bra!!! 👍
En del av oss volontärer kom bara några veckor och jobbade. En del kom som vi för första gången. Många hade varit länge på skeppet, en del, ganska många faktiskt, flera år. Alla jobbar gratis och betalar för mat och husrum. Många har sponsorer från sitt hemland. Och så har vi då dessa som Toni.
Hon har under tio år kommit tre månader till skeppet efter nyår. Varje år! En månad runt november och december tillbringar hon på ett barnhem någon annanstans i världen, som hennes kyrka hemma i Australien driver. Där jobbar hon oxå ideellt och hjälper barnen med tandvård. Resten av året jobbar hon på en vanlig tandvårdsklinik i sitt hemland och tjänar in de pengar hon behöver för att kunna jobba gratis i över fyra månader. Allt för att betjäna de fattigaste bland världens barn, som utan människor som Toni, aldrig hade fått tandvård över huvud taget. Toni hade inga sponsorer. Hon är självförsörjande!
När vi en gång i bagageutrymmet i jeepen på väg hem från jobbet pratade om detta, så förstod jag att det var hennes eget livsval och att hon älskar det. Hon har inga behov att köpa nån dyr bil eller bostad. Det finns inte på kartan. Hon lever sin dröm!
Hon skulle inte kalla sig hjälte. Hon anser inte själv att hon gör några uppoffringar. Hon är bara lycklig! 😊 Men det hände nåt i mitt hjärta i mötet med henne.
Vad är det vi strävar och stretar efter i livet egentligen? Vad är lycka? Verklig lycka? Är det att kunna köpa en ny bil eller kunna renovera kök och badrum titt som tätt? Är det att alltid ha den senaste modellen av iPhone? Vad är det som säger att det viktigaste är att jobba tillräckligt mycket och länge för att pensionen åtminstone ska räcka till det nödvändigaste? Vem vet om han eller hon ens överlever tills dess? Eller får ha hälsan i behåll?
Nej verklig lycka kanske vi finner när vi nöjer oss med lite mindre och böjer oss ner till "en av dessa mina minsta" som Jesus säger, och liksom han försöker betjäna och hjälpa dem. Kanske är det i mötet med en medmänniska som verklig lycka finns att finna? I känslan av att få vara behövd och ha möjlighet att göra skillnad?
Om du skulle fråga Toni så skulle hon definitivt svara ja på det. Är det dax att reflektera lite över dina livsval? Alla kan inte och ska inte åka till Afrika varje år. Det finns tillräckligt med stora behov här hemma. Men som ett av Mercyships ledord lyder: "Vi kan inte förändra hela världen, men vi kan förändra världen för någon människa. En människa i taget." Och vem vet, den människan som världen förändras mest för kanske blir du själv?!
Kommentera