Uffe och Bettans friår

Vi har för vana att på söndagar besöka någon gudstjänst. Hemma i Sverige och Borås är vår egen församling Pingstkyrkan, det absolut primära alternativet. Efter elva veckor borta från vår egen kära församling så är saknaden stor! 

Vi styrde jeepen mot en kyrka som Comfort, en av Elisabeths daycrews brukar gå till. Den är ansluten till "The redeemed Christian church of God", en världsvid del av pingströrelsen. Här ser ni jeepen med enbart svenskar i framsätet! Det är Anneli som kör, före detta Sverige chef för Mercyships, som nu är här till slutet av maj med ansvar för ögonoperationerna. 

Som sagt så har gudstjänsterna varierat en del under vår vistelse här. Ibland har vi gottat oss och lyssnat på något svenskt. En gång åkte vi till Hope center som vi skrivit om här på bloggen. Två andra lokala kyrkor har vi besökt. Dessutom har vi varit två gånger på gudstjänsten som hålls varje söndag nere på vårdavdelningen på skeppet. 

Vi kan komma från olika länder och tillhörigheter som skiljer oss åt. Vi kanske inte förstår varandra och heller inte håller med varandra om allt. Men jag tror att vi har något vackert att lära av alla människor. Jag tror även att vi alla har något vackert att bidra med. Detta är något av det finaste med det här äventyret på Mercy ships, mångfaldens skönhet. Vi vill så gärna bära med oss detta hem. Som Ingemar Olsson skrev en gång: "Det finns så många sköna människor..." Du är en av dem!