Nu har jag jobbat två dagar redan. Det känns som en nystart. Jag har verkligen världens bästa arbetskamrater och jobb. Idag har jag skrattat så mycket! Tänk att man kan komma tillbaka efter ett år och känna sig så hemma och varmt välkommen! Jag är priviligierad!
Men var var jag nu? Skulle fortsätta där jag slutade i söndags.
Vi kom hem från vår drömresa i slutet av januari. Afrika var underbart men jag tyckte inte om den oavbrutna värmen. Så därför var jag så glad att få komma hem till Sverige. Jag vet att jag cyklade en av de första dagarna hemma och det duggregnade. Ni vet hur mycket man hatar det i januari. Men jag lyfte ansiktet mot himlen och bara njöt! Det är intressant hur mycket man saknar det man är van vid när man är borta. Till och med duggregn i januari!
När vi kom hem blev det ganska mycket tid för kyrkan. Vi är ju aktiva i Pingstkyrkan hemma i Borås. Under vår tid i Afrika drabbades vi av en stark kärlek till vår älskade församling. Återigen ett bevis på att det är bra att åka bort ibland, så man lär sig uppskatta det man har. Därför var det naturligt att ställa oss till förfogande när vi var lediga. Det fanns med i vår längtan från början. Vissa veckor i februari och mars blev det ganska många timmar av tjänande på olika sätt. På sportlovet åkte vi båda med på barnlägret till Sälen. Jag var mattant med bästaste Kina och Uffe gjorde succé som ledare i sin gula afrikadress.
På påsklovet åkte Uffe med tonåringarna till Trysil på ett läger till.
Sista helgen i mars tillbringade vi med gamla goda vänner i Växjö. För snart 20 år sedan bodde vi där några år och jobbade i Ulriksbergsskyrkan. Vi har starka minnen från den tiden. En del av våra hjärtan finns kvar i Växjö och vi fick vänner för livet.
Uffe har sedan sin tid som ungdomspastor vigselrätt. Varje år har han fått förfrågningar om vigslar. Detta år är inget undantag. Hittills har han haft tre vigslar och ytterligare en väntar i september. Det är ett stort förtroende och stor glädje för oss båda. Vi brukar sammanlagt träffa paren tre gånger innan vigseln. Det blir ofta helt fantastiska samtal.
Här har vi de vackra kyssande paren från 2017:
Veckorna ombord på Africa Mercy i Afrika var ju givetvis den stora höjdpunkten på vårt friår. Men tätt efter kommer min vecka i Smögen i slutet av april. Från söndag kväll till fredag morgon var jag på en tyst retreat. Det var en enorm upplevelse. Jag har aldrig varit på retreat förut och var allt lite nervös. Skulle det inte bli väldigt konstigt att sitta och äta tillsammans med främmande människor utan att få prata? Jo visst var det speciellt. Jag befann mig också på bortaplan rent liturgiskt. Det var växelläsning ur Psaltaren och vi sjöng psalmer med konstiga melodier. Men oj vad Gud talade i tystnaden. Helt plötsligt var jag närvarande i frånvaro av allt brus från mobiltelefon och annat. Jag är övertygad att Gud alltid är närvarande, men vi märker det så sällan därför att vi själva ofta är på en helt annan plats än här och nu. Dessa dagar förändrade mig på djupet.
Under dessa dagar läste jag en bok som också kom att betyda oändligt mycket för mig. Jag vill gärna rekommendera den. Den heter "Mod att vara sårbar" och är skriven av Brené Brown som forskar i skam. Läs den om du har möjlighet. Den har förvandlat mycket i mitt liv!
Budskapet direkt från Guds hjärta till mig där på retreaten kan sammanfattas:
"DU DUGER!"
Har du nånsin funderat över om du duger eller inte så vill jag gärna dela med mig av detta budskap till dig. Gud sa inte bara det till mig där i Smögen i slutet av april. Han säger det till dig just nu, idag! DU DUGER!
Nej det får nog bli ett inlägg till här på bloggen för att beskriva de resterande månaderna på friåret. Lite mer finns allt att berätta. För mycket för att hinna skriva om så här sent en vanlig tisdagskväll... Men tills vi ses igen, glöm inte att
DU DUGER!!!
Kommentera